hatar när blogg inte gör som man vill

Ja de gör jag verkligen. Hade skrivit ett långt inlägg om lite allt möjligt och sparat i utkast för att jag inte kunna lägga in bilder i inlägget innan idag. Men nu är de helt borta så får ju då ta och skriva igen.

Detta inlägg kommer dock inte bli lika långt utan bilderna får tala för sig själv sen.

Skrev iallafall om det här med tiden. Man tycker att tiden går så himla sakta ibland att man tror klockan har stannat till att helt plötsligt hinner man inte med timmarna och det är redan kväll. Man tycker att det var 100 år sedan man va gravid men ändå känns det som igår. Bebistiden va snart 3 år sedan men hallå har det verkligen gått snart 3 år? När man är gravid känns de 40 veckorna som hela livet. Ja jag lovar. Man längtar ihjäl sig och varje dag känns som en vecka. Men så fort bebisen ploppar ut så känns varje vecka som 1 dag. ibland vill man att en dag ska vara 48 timmar medans andra dagar skulle varit lagom med 12, Man är aldrig nöjd med de 24 timmar man har.

Nja va iallafall något jag satt och tänkte på innan när man börjar känna sig halvstressad för att tiden rinner ifrån en men man ändå känner att man har så jävla mycket tid hela tiden. Att man aldrig bilr nöjd.

Men de här 3 åren med min son har varit de bästa åren i mitt liv. Känns som jag aldrig har levt utan honom samtidigt som de känns som han kom igår. Han har förgyllt mitt liv med så mycket kärlek och värme att mitt hjärta flammar i lågor. Hans personlighet är underbar och han är go och glad men ändå en busig och envis kille. När han kommer fram och klappar en fint på armen eller kinden och tittar med sina underbara ögon på en och säger: "Mamma, Jag älskar dig". Fylls hela kroppen av värme och jag kan inte hålla imot. En tår på kinden och en stor puss och bamsekram senare. Vet man att de här är livet. Ett liv som är värt att leva. Att ha någon som älskar en så högt och litar på en av hela deras hjärta. För dom är man allt. Denna kärleken är obeskrivlig. Man kan skirva om de om och om igen. Men inga ord räcker till för att beskriva känslan. Känslan som bara en förälder kan ha.

 Marwin mamma älskar dig mitt busfrö. <3

Har ingen lust alls att skriva om veckan nu. Så får bli lite bilder som vi tagit istället:P.







  

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0